Hur hög höjd?

Har precis spenderat några dagar i alperna. Blev mest skidåkning i Seefeld, ett riktigt fint ställe. Jag hamnar i München med jobbet då och då,  därifrån är det bara ca 1,5 timme till Seefeld då det blir kanske ett återbesök. Efter att ha åkt här någon dag började jag och Maria fundera på det här med träning på hög höjd.

Hur högt måste man vara för att ha någon effekt, eller för att känna av höjden? Nu var vi bara som högst på drygt 1300. Vi kände inte på något sätt av höjden, varken under passen eller vid återhämtning.

Davos som på vinterstudion ibland nästan jämförs med base-camp på Mt Everest ligget på ca 1560. Sen går väl spåren ca 100m högre än så. Sochi avgörs på Davos nivåer.

Så frågan är, ger träning på 12-1300 m någon ökning av antalet blodkroppar eller andra mätbara effekter. Är det endast vid riktigt hård ansträngning som man känner av denna höjd, vi körde mest halvlugna A2 pass.

wpid-20140126_152019.jpg  wpid-20140125_120835.jpg wpid-20140126_152231.jpg  wpid-20140125_101757.jpg

Spåravgifter

Under lägret i Bruksvallarna åkte jag runt och funderade en del på det här med spåravgifterna. Bruksvallarna och området runt Funäsfjällen är ett av många ställen som använder sig av spåravgifter för att finansiera prepareringen av spåren. Jag är lite tvådelad till det där med spåravgifter, jag ska försöka reda ut vad jag menar.

I Uppsala drar Storvreta IK fina spår och jobbar mycket med konstsnö och spårdragning, en stor del av arbetet görs idéelt och vad jag förstår får man endast ett mindre bidrag från kommunen. Här har man även valt att låta en del av spårsystemet (konstsnödelen) vara avgiftsbelagt. Man har även en snögaranti vilket gör att årsavgiften för spårkortet betalas tillbaka om det inte finns snö ett visst antal dagar. Detta tycker jag är mycket bra, framförallt då det finns kostnadsfria spår, och att avgiften går till en ideell klubb.

I Högbo har man investerat stora pengar i en konstkyld slinga som gör att man kan erbjuda skidåkning långt tidigare än många andra anläggningar i området. Högbo tar ganska bra betalt, men det är på ett väldigt begränsat område och det finns en uppenbar kostnad i den investering och drift man tillhandahåller av den kylda slingan. Jag är inte helt säker på om man tar betalt för de längre spåren. De gånger jag har varit i Högbo har det varit mycket bra på konskylda slingan, jag tycker därför Högbo gör det bra.

Bruksvallarna och Funäsfjällen tar betalt för att hålla med spåren, och det gör man bra. Man har ett oerhört stort spårsystem, ca 30 mil, och det prepareras minst så ofta som man som kräsen skidåkare kan kräva. Man har även en del bra webb-tjänster där man enkelt kan se hur länge sedan det var spåren drogs, och var pistmaskinen är. Jag antar att man även har en konstsnöslinga runt el-ljuset i Bruks. Jag tycker Funäsdalsfjällen gör det mycket bra.

Vålådalen har ett mycket fint och spektakulärt spårsystem som prepareras istort sett dagligen. Man har även en konstsnö slinga som medger skidåkning tidigt på säsongen. Spårkort ingår för de boende på anläggningen och är till salu för övriga. Det tycker jag är mycket bra. Man ser spårsystemet som en del av anläggningen och att bra spår är ett sätt att locka kunder. Detta system skulle dock vara svårare att få till i större områden som t.ex. Funäsfjällen.

Åre
Skistar i Åre verkar vara mer intresserade av att ta betalt, och att se till att alla betala än att hålla hög kvalitet på spåren. Jag kan ha haft otur men de gånger jag varit i Åre/Duved/Björnen har jag inte varit imponerad av kvaliteten på spåren. Även när det knappt varit åkbart i Duved fortsätter man att ta betalt. Det blir extra stötande att längdspår inte ingår i ett liftkort som kostar skjortan. Skistar i Åre gör det dåligt.

Idéella klubbar
Sen finns det massor med klubbar, tex Attunda OK, som preparerar otaliga kilometer med spår över golfbanor och el-ljusspår. Jag tycker de här är de riktiga kämparna som gör det väldigt, väldigt bra!

Som sammanfattning konstaterar jag att jag inte är emot spåravgifter, ialla fall inte när man erbjuder något extra. Bra exempel på detta är Högbo och Bruksvallarna som ger bra valuta för pengarna. Anläggningar som Vålådalen, som inkluderar spårkort i sitt boende tycker jag också är bra. Om jag som längdåkare åker till tex Åre har jag har inget emot att betala för att åka i spåren. Däremot tycker jag att det bör ingå i dyra liftkort, eller i minsta fall vara rejält subventionerat.

Längdläger i Bruksvallarna

Strax efter jul drog vi upp till Bruksvallarna. Vädret i Uppsala och Stockholm var ju minst sagt deprimerande när man längtar efter lite variation i träningen. Vintern och skidåkningen är viktig för att bygga styrka i bål och axlar, men kanske framförallt för att bygga inspiration och motivation inför många långa cykeltimmar under resterande del av året.

Bruksvallarna levererade verkligen,  ruggigt bra spår och fina förutsättningar. Vi planerade att vara uppe en vecka, och nytt för iår var att vi inte bara tränade järnet, hela tiden, varje dag. Vi gjorde istället upp en plan, med en del lugna långa pass, tom något intervallpass och någon dag med endast aktiv vila. Det gjorde susen och även på slutet av veckan hade man något att åka med.