Inför långdistansen började jag känna en konstig känsla i kroppen, jag kände att något inte stämde till 100%, men kunde inte riktigt avgöra vad det var. En förnimelse av något i halsen, det gjorde inte ont, men var däremot inte helt som vanligt heller. Natten till långdistansen sov jag jäkligt dåligt, fick bara några timmars sömn, vet inte vad det var, kunde helt enkelt inte somna. Jag tror inte det berodde på nervositet över loppet, snarare kanske över om att jag inte ville vakna med ont i halsen.
Starten på loppet går, jag gör en ok sträcka till 1:a, genar in lite i onödan, tappar några sekunder. Bestämmer mig dock för att loppet är långt, nu ska jag ta det lugnt och säkert. Jag väljer att gå vänster till 2:an, en riktig långsträcka, dessvärre visade sig detta vara nästan 2 min sämre än att gå höger, strax söder om 8:an för att komma in rakt söderifrån. Men det visste ju inte jag, jag körde på, gick ok resten av det första (gröna på bilden nedan) varvet. Gick ut på det gula. Tabbade mig lite till 8:an där jag räknar fel på en väg, jag tror jag kommer hamna söder om kontrollen men får åka en rejäl omväg in mot kontrollen. Sen går det bra till 12:an, påväg till 13 blir jag orolig att jag kört för långt, men då jag inte har något staket till vänster tänker jag att det är lugnt. Kommer fram till korsningen och inser att det inte stämmer, får lite halvpanik och vänder, hade nog varit snabbare att gå söderut där. Sen går det bra in mot varvning, hela blå varvet går ok, känner att även om det inte gått jättebra så stämmer det ganska bra nu. Känner att jag ska försöka trycka på lite mer på sista (röda) varvet, känner att kroppen är lite konstig, jag får inget gratis utan måste pusha mig själv för varje tramptag. På medeldistansen gick det liksom fort av sig självt, nu var jag tvungen att trycka rejält för att det skulle hända något. Jag inbillade mig att det på grund av att jag inte orkade ligga på mentalt, tänkte att nu på sista loopen ska jag ge allt. Kör bra till 29:an, tänker att jag ska öka farten, kör fort och bra till 30, har järnkoll till 31 tills jag inser att jag är vilse. Här börjar loppet skita sig ordentligt, får vända om genar in och hittar kontrollen. TIll 33:an missar jag det första korset, så när jag kör förbi rätt kors väntar jag på nästa, det slutar med att jag får springa upp med cykeln för värsta slänten och gena genom skogen. Rullar imål rejält besviken.
