Sprint-SM silver

SM i MTBO avggörs i Eksjö. Under tre dagar ska Sveriges bästa MTBO åkare utses.

Den första tävlingen var en sprint och avgjordes under fredagen. Tävlingen avgjordes delvis i villakvarter och delvis bland stigar och ängar vid Ränneslätts skjutbanor.

Jag inledde loppet väldigt bra,  körde riktigt stabilt de 11:a första kontrollerna. Till 12:an tog jag ett lite sämre vägval. Jag hittade inte stigen in till 19 och tappade lite tid där. Till 21:an har nog alla bommat lika mycket. Enligt kartan fanns en liten öppning i skjutfältsanordningarna, men så var det inte i verkligheten,  jag tror dock det var ganska lika för alla.

Jag körde kanske lite väl defensivt på banans avslutning. Jag blir dessutom tacklad av cykeln på väg till sista. Jag rullar imål 7 sek från guldet, lite tråkigt att veta att jag kanske tappade guldet på en lite onödig tackling på slutet av banan.

Sträcktider

wpid-wp-1407517065672.jpg wpid-wp-1407517038669.jpg

Rantrampet

Efter världscup och O-ringen körde vi upp till stugan. De stora skogsområdena runt Harads och Kåbdalis inbjuder till lite annan cykling än hemma och flera fina träningspass genomfördes. Vår granne i Luovaure, Kerstin, uppmärksammade en annons i kuriren att det skulle vara en MTB-tävling i Råneå under tiden vi var i stugan. Till Råneå är det bara ca 15 mil så det kändes givet att åka.

Vi anlände till Rantrampet helt utan uppfattning om vad som väntade. Vi hade ingen aning om vare sig startfält eller banans karaktär. 63 km skulle cyklas, mest troligt i hög fart, det var ett som var säkert. Jag och Maria åkte runt på området och försökte lura ut om det 60 manna stora startfältet innehöll några riktiga kanoner. Vi enades om att det är mycket svårt att avgöra på klädsel och stil om en cyklist är snabb eller inte.

Starten gick och det var masterkörning efter fyrhjuling någon km. När väl fyrhjulingen släppt oss var tempot ganska beskedligt. Jag märkte snabbt att det var en annan cyklist som var sugen på att höja tempot, men både han och jag låg inklämda. En lucka öppnades och jag gjorde en attack. Innan loppet hade jag bestämt mig för att hålla låg profil den första delen av banan, för att se vilka cyklister som var starka, vem som var dragvillig, stark på väg och tekniskt drillad i skogen. Den taktiken övergav jag alltså ganska snabbt. Jag kom loss tillsammans med en annan cyklist och såg att ytterligare några jagade strax bakom. Då loppet var långt, och bedömdes gå på grusväg ganska länge släppte vi upp de två jagande cyklisterna och bildade en kvartett. Vi körde några km, växeldrog och hade ett bra samarbete. Det kändes som att vi drygade ut mot cyklisterna bakom. Det var dock ganska tydligt att jag och en till var något starkare, vi två fick en lucka under ett tekniskt svårare parti och passade på att gå ifrån. Det var nu ca 5 mil kvar av loppet, ganska långt för att köra på två personer. Vi hjälptes åt att dra och samarbetade bra.

När ca halva banan återstod kom några rejäla stigningar. I den första backen skulle ca 70 höjdmeter tas, här blev jag själv i täten. Det var inte riktigt enligt plan, en stor del av loppet återstod, och det hade varit skönt att vara två. Jag ville inte riskera att han jag kört med skulle hamna ihop med den jagande duon bakom, så att de tre kunde hjälpas åt, då var risken stor att de skulle kunna gå ikapp. Jag bedömde det dock som att cyklisten på andra plats skulle hålla undan och körde på. De rejäla stigningarna kändes i benen och vissa stigpartier var riktigt tekniska. Det var en bra bana, en del ihållande grusvägspassager skulle eventuellt kunna brytas av med andra typer av cykelåkning. Jag trummade på i ett tempo som jag bedömde räcka för att hålla undan och rullade i mål på en tid strax under 2,5 h.

En riktigt fin och bra dag, jag gillar de här lite mindre tävlingarna (liksom Högbobiken, Ottarstrampet), de känns säkrare och mer gemytliga än de stora långloppen.

 

wpid-20140802_093609.jpg wpid-20140802_140126.jpg

Världscup och MTBO-ringen

Årets andra världscupsomgång i MTBO avgjordes runt Kristianstad, Sverige. Herrklassen dominerades som vanligt av Ryssland, Tjeckien och Finland. Mina lopp var dåliga rakt igenom. På medeldistansen (51:a) gjorde jag ett av årets sämsta lopp. Banan och området passade mig extremt dåligt, men den stora anledningen var att jag gjorde ett stressat och dåligt orienteringsmoment.

På sprinten (56:a) gick det inledningsvis, och avslutningsvis, hyfsat bra. Dessvärre gjorde jag ett kartläsningsfel och körde till 6:an istället för 5:an och loppet var därmed förlorat.

På långdistansen (30:a) gick det bra cykelmässigt, dessvärre klantade jag till det ganska rejält även på denna bana och fick se mig besegrad av onödigt många cyklister.

Klart bäst i det svenska gänget gick Linus Mood. På sprinten hade linus ett väldigt bra lopp på gång, men stämplade dessvärre fel, på medeldistansen var Linus bästa svensk på 22:a plats.

wpid-20140718_124855.jpg wpid-20140717_152425.jpg wpid-20140720_161215.jpg

MEN, sen skulle O-ringen börja. Tre nya tävlingar, nya chanser, nya tag. Jag bestämde mig för att inte tolerera några misstag i min orientering. Jag åkte bokstavligen runt och hade mantrat ”jag tolererar inga misstag”. Och jag gjorde heller inga misstag, inga stora i alla fall.

O-ringen började med en medeldistans, en lite enklare bana än de vi kört under världscupen vilket passade mig bra. Banan var väldigt snabb och många stressade bort sig, jag körde däremot ganska konservativt, höll igen farten och lyckades därför undvika misstag. Jag slutade 4:a på dagen, 1 sek från tredje platsen. Skönt att ha vänt utvecklingen från världscupen och börja bygga självförtroende inför SM.

Sprinten som kördes följande dag gick i ett liknande område som VC-medeldistansen, kartan och området var något mer lättläst. Även på denna distans sänkte jag farten, och försökte köra banan utan några större misstag. Jag glömde dock av geningsreglerna vilket kostade mig några platser, men jag kom imål på en 7:e plats. Med två stabila insatser hade jag ett bra utgångsläge på den sista och avgörande långdistansen.

Långdistansen startades med jaktstart. Jag startade 4:a, endast några sekunder från 3:e platsen. Jag körde bra till 1:an, killen som startade som 3:a gjorde ett misstag så jag passerade honom. På väg till 2:an hade jag dock lite oflyt och tappade bort mig i ett gytter av stigar. Jag körde vidare på banan och låg ihop med en italienare som startade strax efter mig. Benen kändes dock inte riktigt islag och jag fick släppa italienaren. Kom imål på en 5:e plats. Jag lite besviken att jag inte tog mig upp på pallen, jag hade verkligen chansen. Men marginalerna är små, en liten tabbe, lite strul med cykeln samt ben som inte riktigt svarade så är det kört. Inför O-ringen hade jag inga ambitioner att vara på podiet, detta då det var många internationella åkare som stannade, så trots allt är jag nöjd med mina lopp. Framförallt är jag nöjd att jag hittat en vinnande koncept, med en lugnare kartläsning och stabilare orientering.

Uppladdning

Snart är det dags för årets andra världscup. Den första världscupen avgjordes ju tidigare i vår i Danmark. Där fick det ok, hade ett jättebra lopp pågång på långdistansen men punkterade tyvärr.  De övriga tävlingarna gick ok,  men inget superflyt.

Tävlingarna går runt Åhus i Skåne,  riktigt kul att vi fått en världscup till Sverige! Det är Anton Persson som dragit ett stort lass inför både världscup och oringen. Oringen ja,  i samband med världscupen avgörs årets oringen. Likt tidigare blir det en 3-dagars tävling med jaktstart sista dagen. Oringen ingår även iår i svenska cupen. Det kommer dock bli väldigt svårt att ta hem oringen iår, det lär nämligen vara ett gäng duktiga cyklister som stannar kvar efter världscupen och kör oringen.

Nu är det sista riktiga träningspasset inför världscupen genomfört,  kvar är några vilodagar och kartpass innan tävlingarna drar igång på fredag. Uppladdningen har varit helt ok,  en axelskada satte stopp för Mörksuggejakten och påverkade även träningen några dagar. Men i stort har jag kunnat träna enligt plan sedan premiären i svenska cupen då benen var riktigt bra. Mer info kommer under tävlingarna!!

Mellantävling

I år är det lite ont om MTBO tävlingar i Sverige,  svenska cupen, oringen och SM. Utöver detta finns det inte så mycket att köra. Men idag fixade Kvarnsveden en trevlig tävling utanför Borlänge. Tävlingen ligger lite mitt mellan inledningen av svenska cupen och kommande världscup, men det var ändå ett relativt starkt startfält.

För mig gick det sådär, benen kändes pigga. Det var extremt sandigt och lerigt idag,  det gjorde ont i hjärtat när man hörde hur cykeln mådde…  Halvvägs in i loppet tog sanden ut sin rätt och jag fick ett mindre problem med cykeln. Eftersom jag inte hade med något verktyg blev det avgörande. Jag fick vänta några minuter på Håkan som kunde låna ut ett verktyg till mig. Efter det var jag lite otaggad och såg resten som ett bra träningspass. Det var lite synd för jag hade ledningen med 30 sekunder där och tror verkligen jag kunnat fortsätta med minst samma driv.

Sträcktider

Bra och trevligt arrangemang var det dock!!

wpid-20140628_125308.jpg wpid-20140628_122949.jpg wpid-wp-1403954163578.jpg wpid-20140628_122924.jpg

Äntligen dags att kliva högst upp på prispallen!

Årets första deltävling i Svenska-cupen avgjordes utanför Alfta. Idag var det en långdistans som skulle avgöras och jag stod först i startlistan.

Jag kom iväg bra och fick en bra inledning på loppet. Området var ganska sandigt och flera sträckor gick på grusvägar. Varken orienteringen eller cyklingen var särskilt teknisk så det passade mig perfekt! Banan innehöll några bon så det gällde att hålla rätt på kontrollerna och ta allting i rätt ordning.

Idag var det tillåtet att gena, något som var avgörande för flera vägval. Jag ska lägga upp lite vägvalsanalyser framöver, det fanns en del intressanta sträckor.

Efter en mindre miss på ca 50 sek, lyckades jag hålla ordning på allting och hade tydligen bäst tryck i pedalerna. Eftersom jag startade först kom jag in i ledning och hade en ganska nervös väntan innan den sist startande Marcus Hylén kommit i mål. Jag är grymt nöjd med dagen, dels för att jag höll ihop orienteringen men också för att jag lyft mig en nivå rent fysiskt, skönt att få ett kvitto på det!

Sträcktider
GPS

wpid-20140606_154648.jpg

wpid-20140606_213059.jpg  wpid-20140606_213051.jpg

 2

Långa Lugnet 2014

Så var det dags för årets första långlopp min för min del, Långa Lugnet. En bana jag aldrig kört tidigare. Vi har dock varit i Falun tidigare och cyklat lite MTBO så stigar och terräng var inte helt okänt.

Loppet började bra, kom iväg fint i  masterstarten och hade en bra position hela första asfalt/grusvägs delen av första varvet. Men på ett ställe tappade jag positionen, nu råkade det vara precis där första tekniska partiet började. Här är det svåra med att köra ett lopp för första gången, man har ingen aning om när och var det är viktigt att ha position. Man vet inte vad som väntar längs banan, hur hårt man ska trycka i uppförsbackar och på slätan, man kör helt enkelt lite i blindo. Nu sprack det av ganska rejält där jag hamnade sist in på stigen. Jag slet mig ikapp några cyklister som låg 10-15 sekunder framför och körde ett drygt varv med dessa. I början gick det fint i uppförsbackar och på platten, men såfort det blev tekniskt, framförallt utför, tappade jag tid och position. Måste helt enkelt bli bättre på att cykla tekniskt.

Redan på 2:a, men framförallt på 3:e  varvet började jag känna att jag inte hade benen med mig idag. Ottarstrampet satt fortfarande som ett smäck i benen och på 3:e loopen fanns ingenting att cykla med. Jag tappade mängder med tid både uppför men även utför då jag var så trött att jag knappt kunde hålla i cykeln. Har sällan varit så trött med så låg medelpuls, ett tecken på att benen var slitna?

Hur som helst, ett kul lopp med en bra och jobbig bana. Dock med några livsfarliga kravallstaket som stod utplacerade mitt i vägen (!!!) på första loopen, hörde att det var en del olyckor där och det kunde verkligen gått riktigt illa. Fullständigt livsfarligt agerat från arrangören.

Bansträckning, pulsdata mm.

20140531_120155 ll-7654

Ottarstrampet 2014

Ottarstrampet är en lite mindre MTB-tävling som avgörs varje år. IK Rex är arrangörer och Ottarsborg är tävlingscentrum. Det finns även en löptävling med upp till 21 km trail, och en kombinationstävling med 21km trail + 44 km MTB. Jag lämnade dock löparskorna hemma och satte mig på sadeln istället. På startlinjen stod några av Upplands vassaste cyklister och framför oss låg en bana som  ingen var helt säker på hur den skulle se ut, banan har ändrats en del för varje år tävlingen gått. Starten gick och loppet började bra, jag hamnar i tätklungan som dessvärre sprack av i ett tekniskt parti. Jag jagade ikapp tätduon och körde med dem ett tag. Det gick fint att gå med på slätan, tog mina förningar och följde relativt enkelt i backarna. Sen kom en teknisk utförslöpa följt av en rotig stig, där fick jag släppa. Sen låg jag och sladdade en 10-15 sekunder efter tätduon. På en lång grusväg över några öppna fält med rejäl motvind gav jag allt jag hade och plockade in ca 10 sek, men fick ändå inte riktigt kontakt. Jag insåg att jag inte skulle komma ikapp täten och siktade in mig på att behålla 3:e platsen. Minuten bakom låg en grupp om tre åkare som jagade. Jag lyckades dock hålla undan och rullade in på en 3e plats. Kul! Segrade gjorde Jesper Andersson före Mikael Karlsson, ca 3 min före mig.

Maria hade en bra dag i spåret och vann damklassen!

Ottarstrampet hatt varit en kul bana, nu tycker jag dock att man gjort för mycket för att locka ditt motionärer. Många fina, lagom svåra stigar har ersatts av grusvägar. Jag hoppas IK Rex vågar ta ett steg tillbaka och återinför några fina stigar.

bild

Thunder Burts,  snabba lätta däck med stor risk för punktering?

Jag skaffade mig ett Schwalbe Thunder Burts strax innan Danmark. Efter montaget var jag väldigt nöjd med den (väldigt) låga vikten (435 g) och det ändå ganska bra greppet. Greppet var faktiskt lite över förväntan. Efter att nu ha kört 6 pass, och punkterat på 2 av dessa är jag lite mer fundersam.

Thunder Burts är ett 2.1 däck som i sin lättaste variant väger 435 g. Jag tror det är här skon (eller slangen) klämmer. Luftkammaren på Thunder burtsen är ganska liten,  det gör att man måste ha hyfsat med tryck för att undvika genomslag, det kan väl vara en ok kompromiss. Det verkar dock som att problemet sitter i Thunder Burts väggar, de tycks vara väldigt tunna. Tunna väggar i kombination med högt tryck ger stor risk för ”skär”-punkteringar.  Jag menar att risken för att en sten ska skära genom däck och slang är större vid högt tryck.

Av de jag vet kör på Thunder Burts (antingen runtom eller bara fram/bak) har jag sammanställt följande resultat:

Anders Frisk (Fr+bak)

  • Punkterade bak, till synes utan anledning på världscup i Danmark.
  • Punkterade fram,  efter genomslag på Högbobiken

Joakim Uppströmmer (bak, tubeless(?))

  • Punkterade,  fick inte till tätning,  på SMACK i Knivsta

Hans-Jörgen Kvåhle (fr+bak ?, tubeless)

  • Punkterade fram på samma världscup i Danmark, fick inte till tätning

Marcus Hylén (bak tubeless)

  • Punkterade i Danmark,  problem att täta.

Tommy Persson (bak, tubeless)

  • Punka bak, XC cup, fick ej till tätning

Peter Nilsson (fr+bak)

  •   Ingen punktering, ännu.

Efter punkteringar på två tävlingar går jag nu tillbaka till Rocket Ron och Race-King under tiden jag funderar på vilket däck som är optimalt. Till detta ska tilläggas att jag i fjol,  på hela säsongen hade 2 punkteringar… Nu är det dock så att Thunder Burts finns i en lite kraftigare version (515 g). Mitt absoluta råd till de som vill prova Thunder Burts är att köpa dessa,  vill man ha ett par av den lättaste varianten har jag ett till salu!

Om du kör på Thunder Burts, skriv gärna en kommentar om du har en åsikt angående punkgerinsrisken.

Färdigkört på Thunder Burts?

Färdigkört på Thunder Burts?

9 pages