Så var VM över, för mig det enda internationella mästerskapet i år. Jag var ju tidigare på en världscup i Ungern, en långhelg med tre fina tävlingsdagar och bra resultat.
VM visade sig dock bli något helt annat. Jag for ned ganska många dagar innan de första tävlingarna. Fick några fina träningsdagar och bra kartkänsla. Allt kändes bra, sommarträningen hade fungerat fint och jag hade ingen anledning att oroa mig. På programmet stod medel, sprint, vilodag, långdistans och stafett.
Medel
Jag har tidigare haft svårt att prestera på medeldistanser. Har ofta lyckats bättre på lång och sprint. På sprint kommer min styrka att snabbt läsa karta till pass, på lång får jag ofta nytta av mina starka bem. Det senaste året har jag dock gjort två bra medeldistanser. Medeldistansen på SM (då jag visserligen stämplade fel) och medeldistansen på WC i Ungern var två bra lopp som jag tog med mig in i karantänen för medeldistansen på VM.
Tjeckien, och framförallt Liberec där vi var, är ett mycket kuperat område. Jag gjorde några mindre misstag och några dåliga vägval. Till 13 gick jag vänster, backade tillbaka, gick stora stigen uppe på åsen, via den prickade runt in till 13. Till 14 gick jag det högra, såg inte ”geningsvägvalet” till vänster. Det var en dryg minut snabbare.
Hela banan från medeldistansen.
Väl imål tyckte jag att jag kört ganska bra, inga stora misstag, inte överdrivet många dåliga vägval. Riktigt sliten, och med väldigt höga pulsnivåer framgår det av pulsklockan att jag verkligen tagit ut alla mina krafter. Men resultatet var långt ifrån vad jag önskat mig. Jag kan inte riktigt se vad jag gjort fel på denna bana för att vara så långt efter som jag var. Mycket beklämmande känsla. Funderingar på tvivel över formen, träningsupplägg och andra variabler snurrade i huvudet.
Sprint
Efter medeldistansen var det dags för sprint. Jag var säker på att det skulle gå bättre idag, ibland kan kroppen behöva några ett lopp eller två på sig för att komma igång. Kanske låg jag bara lite sent i formtoppningen. Sprinten genomfördes i ett område väl lämpat för sprint. Avstångda vägar och tätt stignät med varierande inslag av bostadsområden gjorde en rolig tävling.
På alla tävlingar under VM fick man gena med cykeln under förutsättning att man bar cykeln. På sprinten utnyttjade jag det under några sträckor. Både när jag körde lite fel till 1:an, men även när jag genade till 4:an. Jag gjorde ett större misstag under loppet. Påväg till 7:an valde jag att gå runt vänster, det snabbaste hade varit att vända tilllbaka alternativt springa upp till vägen och ta kontrollen högerifrån. För mig hade skillnaden blivit ännu större då jag gjorde misstaget att ta in höger in mot staketet där damerna hade en av sina kontroller. Kodsiffran på deras vad 39 (59 på vår) så det var inte förräns efter jag stämplat och fortsatt ut till staketet som jag insåg att jag kommit fel.
Efter sprinten var jag något mer nöjd med resultatet, men kroppen var ändå inte riktigt där den borde. Jag kan fortfarande inte riktigt säga om det var fysiken eller orienteringstekniken som fallerade. Det är många delar av orienteringstekniken som ska stämma. Givetvis måste man minmera sina misstag och ta bra vägval, men man måste också ha ett flyt. När allt stämmer får man inga kartstopp, man är ett steg före hela tiden, då går det mycket fort och leder till bra lopp. När man inte riktigt är där stannar man i korsningar, vet inte riktigt hur man ska ut från kontroller. Man ligger lite efter hela tiden helt enkelt.
Vilodag
Vilodagen var trevlig, den spendarede jag och Maria i Prag.
Långdistans
Tredje tävlingsdagen bjöd på långdistans. En riktig utmaning. Ca 40 km cykelväg, och ca 1 000 meters stigning. Långdistansen bjöd på en riktig långsträcka till 1:a kontrollen. Efter den minut man får för att läsa in sig vid starten hade jag fortfarande inte bestämt vilket vägval jag skulle ta till 1:an. Jag körde iväg och tog ialla fall ett vettigt vägval men tappade en del tid på de som gick allra längst runt höger. 
Jag lyckades dock inte plocka ut alt jag hade denna dag. Första 30 min försökte jag hålla igen lite, för att inte knäcka mig själv på den långa och tuffa banan. Efter dessa 30 min var tanken att jag skulle öka, och börja ge allt. Dessvärre blev det inte riktigt så. Jag har ofta svårt att växla tempo när jag börjat genom att hålla igen, bekvämligheten av att ligga på 90% ligger kvar, och det blir ingen egentlig ökning. Imål var jag dock inte alltför missnöjd, jag var längre efter än vad jag borde varit, men både idag (och på sprinten) fanns det bortförklaringar för resultatet.
Stafett
Stafetten avgjordes i samma område som långdistansen. Något kortare sträckor och stafett. Nu var jag taggad på att få komma hem med ett vettigt lopp ialla fall. Loppet gick nog bättre än de övriga, det är svårt att jämföra resultatet då gafflingarna var väldigt olika. Jag körde ialla fall det jag hade och höll ihop loppet, plockade några platser innan jag växlade över till Westling. Dessvärre hade Markus stämplat fel på första så jag kom inte hem med något vettigt resultat från VM.
Nu ser jag framåt, det är snart dags för SM och jag hoppas ett en toppform hunnit infinna sig sedan VM, så mycket sämre kan det ju inte gå ialla fall.
